Årskrönika

Jaha, årskrönika borde väl även katter göra, antar jag. Faktum är att vi och 2009 är exakt lika långa, för vi föddes faktiskt sent på nyårsafton 2008, i en låda med trosor…

Januari
Vi, Humle och Dumle fast det hette vi inte då förstås, rasslar runt i det som snart får namnet Baazhuset. Dumles favvo-leksak är en blå glitterboll och Humles bästis är batteriet till skruvdragaren.

Februari
Fortsätter att göra det kisseungar gör mest: äta, skita, klösa, äta, skita, klösa…

Mars
Blir utlagda som annons på sajten ”Ponnybörsen”, logiskt nog. Vår blivande smarta pappa hittar oss där såklart!

Helt oemotståndliga, såklart!
Den sjätte mars träffar vi vår blivande mamma och pappa, som rynkar på näsan när de ser oss, eller beror det på stanken i vårat hus?? Uttrycket Baazhuset myntas. Dumle visar redan nu sociala talanger och gosar hej vilt, medans Humle hellre umgås med ovan nämnda batteri.
Vi får också de charmiga arbetsnamnen Bajs och Bajs. Dock utlovas avhämtning om en vecka.

Fredagen den 13:e (hur tänkte de där egentligen) blir vi avhämtade av två förväntansfulla, nyblivna kattägare. De har med sig en snygg, designad rottingkorg, som vi ska åka hem i. Vi sitter snällt i korgen ända fram till bilen (ca 45 sek) och 100 meter på vägen (ca 1 minut). Då har vi listat ut att gallret i korgen är väääldigt luftig och vi promenerar helt sonika ut. Lätt panik utbryter i bilen, tills den stannat och kissarna stoppats tillbaka i korgen, som nu säkrats med en påse från ”Rut”. Resten av resan (en dryg, mycket dryg halvtimma) gnäller, spyr och bajsas det frenetiskt bakom påsen.
Väl hemma i lägenheten, som ligger på en gata som nästan låter som Bajsgatan, blir det handfatet omgående beroende på diverse missöden under hemresan. Våra arbetsnamn har visat sig vara ganska målande…
Annars finner vi oss snabbt tillrätta i lägenheten och mammas ryggkliare blir en kul lekkamrat. Den är dock gjord av bambu och försvinner snart mystiskt. Vid försvinnandet förekom rassel från sopnedkastet; är detta verkligen bara ett sammanträffande??
En annan liten förtretlighet är den attans höga sängen. Mamma och pappa vänjer sig dock ganska snabbt vid det intensiva klösande som uppstår när kissklor klättrar uppför sängkjol.

April
En ganska vanlig, allmän kisseungemånad. Lågvattenmärket är när elak person i vit rock hugger oss med vaccinationsspruta. Inte nog med det; blir instängda i buren och bilen före och efter övergreppen! Dock utan missöden.
Det bäst med april är att vi äntligen får riktiga namn. Humle efter pappas favoritväxt och Dumle efter mammas stora passion.

Maj
Ännu en lugn och skön månad.
Sista helgen i maj träffar vi mormor och morfar för första gången. Förväntningarna är högt uppskruvade, men vi lyckas låta bli att klösa mormor ”så att blo’n sprutar!!”.

Juni
Livet blir plötsligt extremt konstigt. Vi får presenter hela tiden! Påsar, kartonger och högar med saker växer på vardagsrumsgolvet. Köket spärras dessutom av och dörrar dyker upp inomhus som försvårar vildsint omkringspringande avsevärt. Dock kan vi nu ta oss upp till sällan skådade höjder med hjälp av presenthögarna.

Vi hjälper också till att packa, bygga och måla hela tiden nästan.

Juli

Vi får också gå ut för första gången; dock är det ingen större hit. Nån form av koppel träs på oss och balansen försvinner därmed. Dessutom finns det mycket otäckt därute; flugor, myror, bilar… you name it!

Mitt i alltihopa är det dags för bilen och korgen igen. Inte så farligt längre. Dumle gnäller en stund mest för principens skull, men Humle somnar omgående och blir bara liiite irriterad av att Dumle trampar på hennes huvud.
När vi får komma ut är den där med vita rocken där igen! Och sen blir det svart. När vi vaknar igen snurra världen och vi åker hem igen. Hemma får vi nya halsband, som, ärligt talat, inte ser riktigt kloka ut! Mamma, du har ju stil i vanliga fall men vad gick snett här egentligen?

Augusti
Golvutrymmet krymper alltmer, men antalet kuliga högar att klättra på ökar i samma takt. Vi kan till exempel båda två numera komma upp på et nybyggda klädskåpet som står i hallen och därifrån hoppa vidare upp på garderoberna och sen ligga och gotta oss bland förlängningssladdar, glödlampor och tändvätska.

September
Jaha, plötsligt försvinner allt det roliga! Och en dag försvinner vi också iväg med bilen.

Det nya pläjset är faktiskt riktigt roligt. Det finns nämligen en trappa där och den kan man jaga varandra i och ramla springa i.
Kopplen åker också på ett par gånger och här är det MYCKET bättre ute. Det luktar extremt intressant och vi misstänker båda att här finns det både det ena och det andra att sätta tänderna i. Vi träffar också grannens kisse Alice för första gången; Humle träffar henne på avstånd och Dumle med högertassen.

Oktober
Alla våra leksaker, aka påsar, lådor, väskor och kartonger, försvinner!
Men äntligen får vi gå ut själva! Hur spännande är inte det! Mamma och pappa glömmer altandörren öppen, fast de går efter oss ut… Fattar inte det där riktigt.
Det första bytet hemförs av en stolt Dumle: ett syrenblad!

Pappa installerar också en egen lucka till bara oss i altandörren! Den är fruktansvärt bra och äcklig! Bra för att vi kan gå ut och in när vi vill, äcklig för att det blåser så i den och den slår tillbaka om man inte går igenom den tillräckligt snabbt! Den gör också att det är lätt att ta in fångade möss och visa för mamma och pappa. De blir så glada att de skriker och genast vill ha mössen. Sen försvinner mössen mystiskt; undrar om de äter upp dem? Vi såg att de kollade på TV och där handlade det om folk som åt möss, sådetså!!

November
Vi försvinner varsin gång! Eller försvinner och försvinner… Vi vet hela tiden var vi är, men nån elak rackare har stängt dörren, så att vi inte kan gå hem. Inget kul alls! Men när vi väl kommer hem är det desto roligare! Vi får godis och de pussar nästan ihjäl oss! Humle väljer dock att ge sig själv utegångsförbud under två veckor efter sitt försvinnande.
Dumle har inte tagit nån större lärdom och lyckas dessutom åka på stryk av tuff katt från grannområde. Han blir så tagen av detta att han bajsar på sig i rena förskräckelsen, stackarn!

December
Vara ute är livet!! Vi leder musjakten över pappa med 13-4 när året tar slut och vi fyller ett år.
Mitt i december är det flera partyn i huset också. Vi får vara med ibland och då ligger vi mest under bordet bland alla fötter och biter bara lite på gästerna, men mest värmer vi deras fötter!
Ett party är det massor med folk på, och då blir vi instängda i sovrummet! Rätt skönt faktiskt , för alla som kommer in klappar och gosar en stund och sen går de igen, så att vi får sova i lugn och ro. Perfekt!
Det där med födelsedag fattade vi nog inte riktigt, men det var himla god mat den dagen! Nu måste dock mamma och pappa sluta vråla ”tomma nu tissenungarna!” över hela området! De skämmer ju ut oss! Vi är faktiskt vuxna katter nu!!

Intelligens i fokus ft. Gary Larson

Är Stockholm bättre än Göteborg, är Sverige bättre än Norge, vilken sida är bäst att smöra knäckemackan på, är Reinfeldt mer kôrk än Sahlin... Livets frågor är många, men den jag fokuserar på idag är huruvida katter är smartare än hundar. Jag är själv av den övertygelsen att katter outsmartar hundar 101 gånger av 100, men min värld är ändå aningen skakad.

Jag är också en stor fan av Gary Larsons sparsmakade humor; Len fattar oftast exakt ingenting, men det är en annan fråga, eller kanske inte. Jag återkommer till detta längre ner...

När kissarna idag skulle gå ut i kylan kom jag att tänka på en serieruta av Larson. Nu hittar jag ju inte just den på nätet, såklart, men jag ska beskriva den i korthet: Konduktören kommer in i en tågkupé full med hundar, han ropar "Tics, fleas! Tics, fleas!" Skitkul tycker jag, men så har jag ju humor också!

Tillbaka till katternas utgående: det är kallt ute, det ligger lite snö och tvekan är stor. Ut går de dock för det är fåglar i närheten och minnet av tidigare fångade råttor lever också i färskt minne. Ungefär såhär hade Humle sett ut uppe i sovrumsfönstret strax innan.

Detta är riktig humor det!

Katterna var det ja... Det är ändå lite äckligt att gå ut och båda kissarna har dragit på sig grava tics av att vara ute! Som bekant har de ju fyra fötter att stå på, men oftast sprätter det i ett eller annat ben mitt i gåendet; antagligen för att skaka av snö eller nåt. Ser vansinningt lustigt ut och aningens sjukt...

Under kvällen har Dumle dessvärre bevisat en viss begynnande dumhet också inomhus. Jag och Len spelade Tomtefia och min seger var i princip klar när kattskrället börjar sparka omkull pjäserna! Han har oskyldigt legat och sovit bredvid brädet, men frestelsen blev tydligen till slut för stor. Åthutning tänker ni? Njaee, begrunda nedanstående bild först...

Är katten smartare? Jo det tycker jag nog ändå.

Hur det gick i tomtefia-matchen? Utklassningsseger för undertecknad såklart! Trots vissa regelmodifierningar under matchens gång och viss inblandning av kattass. Alltså är jag smartare än Len måste ju ändå slutsatsen blit. Tomtefia är nämligen ett intelligensspel! Sådetså!!

Och 1-0 till katterna i smarthet, tills jag hittade denna strip:

Skulle detta verkligen kunna hända? Njaee, men poäng till hundkräken då.

Tredje och avgörande:

Vad sa ni nu då? Idiot hunde kan ju inte ens stava!! Oerhört korkat!!! Och katten sen då? Den kan ju inte bara läsa, utan klarar dessutom av att tyda hundens bristfälliga kråkfötter och usla stavning.

Solklar seger för kissarna!!

Skönt, men föga överraskande, att det är vetenskapligt (nåja) bevisat!!

Trafikpoliser och dårar

Idag var vi ute och for lite grann och var på julmarknad. Kissarna fick alltså inte gå ut eftersom musfiltret icke äro vare sig uppfunnet eller installerat ännu... Jadå, de var föredömligt sura och livet hade i princip mist sin mening. Humle satt demonstrativt i köksfönstret när vi gick och tänkte inte alls säga hejdå.

"Du är så söt när du är arg, älskling!" passar fint!

Det var flera andra människor där på julmarknaden också skulle man kunna säga... Bland dessa fanns en del polisaspiranter. Jag bryr mig egentligen inte nåt speciellt om folks egenheter utan de kan väl få hålla på att hetsa upp sig efter eget behag. Men kul är det att observera!

Episod 1: Jag har just kommit fram till kassan när upprörd dam brottar sig fram och tycker att hon var före. Och det kan hon väl få vara tycker jag och följer istället konversationen på nära håll. Damen tycker att hon fått betala fem kronor för mycket. Kvittot är på nåra hundra, men damen är tvärsäker! Tjejen i kassan gullar med henne en stund och släpper sen bomben: "Du köpte ju en klubba också, kommer du ihåg det?" "Ja", svarar damen och ser lite spak ut. "Den kostar fem kronor." förklarar kassatjejen pedagogiskt. "Ja, just precis!" meddelar damen och drar sig snabbt och inte helt osynligt tillbaka förbi en mastodontkö som intresserat följt händelseutvecklingen.

Episod 2: Jag går in i en lada där försäljning av trasmattor sker. Jag kommer aningen sent på att jag vill ju inte ha någon trasmatta, så jag gör en irritationsklassiker. Jag tvärvänder mitt i dörröppningen för att gå ut igen och mejar raskt ner käppförsedd dam och hennes väninna. Jag ursäktar mig trevligt och lommar därifrån medans två damer kacklar vidare, typ: "Jaha han vände mitt i dörren han skulle visst inte ha nåt det var konstigt undrar hur han tänkte......" Känns bra att ha skapat samtalsämne och debatt!

Episod 3: På väg hem över Älvsborgsbron gör jag som min gamle körskolelärare Göte lärde mig. Jag planerar min körning och intar i god tid den fil jag så småningom skall svänga av i; i det här fallet den vänstraste. Ungefär mitt på bron svischar svart Mercedes förbi i minst hundra knyck i mittfilen. Ungefär exakt precis bredvid oss svänger han tillbaka till min fil. Han missar min framskärm med säkert en decimeter eller kanske två. Till saken hör att alla andra filer var i princip helt tomma... Jag fundilurar en stund och kommer fram till en arbetshypotes: han ville nog sätta mig på plats och visa att "håll dig i innerfilen om du inte har extremt bråttom"! Det kan vara så han tänkt eller på nåt helt annat sätt. Hade varit kul att få reda på, eftersom det, om min hypotes stämmer, var ett sällsynt larvigt beteende.

När vi väl kommit hem tog vi med katterna ut på skogspromenad.

De hade för övrigt glömt bort att vara sura längre. Däremot kan man misstänka att viss olovlig verksamhet ägt rum under vår frånvaro."Gått på köksbordet? Vi?? Nej, inte alls! Vi har bara tittat ut lite genom fönstret, eftersom vi inte fick gå ut förut!"

Och då, under promenaden, slog det mig! Han i Mercan ville inte alls statuera exempel, han var helt enkelt kattägare och hade gått i lära hos dem! För när vi är ute och går tillsammans med katterna beter de sig nämligen exakt som Merca-mannen: de tar fart långt bakifrån, illrusar ifatt och springer förbi extremt nära fötterna för att raskt byta in i min fil två centimeter framför tåspetsarna. För inte skulle väl våra små kissar vara konstiga och ovanliga och inte bete sig som andra katter?