Trafikpoliser och dårar

Idag var vi ute och for lite grann och var på julmarknad. Kissarna fick alltså inte gå ut eftersom musfiltret icke äro vare sig uppfunnet eller installerat ännu... Jadå, de var föredömligt sura och livet hade i princip mist sin mening. Humle satt demonstrativt i köksfönstret när vi gick och tänkte inte alls säga hejdå.

"Du är så söt när du är arg, älskling!" passar fint!

Det var flera andra människor där på julmarknaden också skulle man kunna säga... Bland dessa fanns en del polisaspiranter. Jag bryr mig egentligen inte nåt speciellt om folks egenheter utan de kan väl få hålla på att hetsa upp sig efter eget behag. Men kul är det att observera!

Episod 1: Jag har just kommit fram till kassan när upprörd dam brottar sig fram och tycker att hon var före. Och det kan hon väl få vara tycker jag och följer istället konversationen på nära håll. Damen tycker att hon fått betala fem kronor för mycket. Kvittot är på nåra hundra, men damen är tvärsäker! Tjejen i kassan gullar med henne en stund och släpper sen bomben: "Du köpte ju en klubba också, kommer du ihåg det?" "Ja", svarar damen och ser lite spak ut. "Den kostar fem kronor." förklarar kassatjejen pedagogiskt. "Ja, just precis!" meddelar damen och drar sig snabbt och inte helt osynligt tillbaka förbi en mastodontkö som intresserat följt händelseutvecklingen.

Episod 2: Jag går in i en lada där försäljning av trasmattor sker. Jag kommer aningen sent på att jag vill ju inte ha någon trasmatta, så jag gör en irritationsklassiker. Jag tvärvänder mitt i dörröppningen för att gå ut igen och mejar raskt ner käppförsedd dam och hennes väninna. Jag ursäktar mig trevligt och lommar därifrån medans två damer kacklar vidare, typ: "Jaha han vände mitt i dörren han skulle visst inte ha nåt det var konstigt undrar hur han tänkte......" Känns bra att ha skapat samtalsämne och debatt!

Episod 3: På väg hem över Älvsborgsbron gör jag som min gamle körskolelärare Göte lärde mig. Jag planerar min körning och intar i god tid den fil jag så småningom skall svänga av i; i det här fallet den vänstraste. Ungefär mitt på bron svischar svart Mercedes förbi i minst hundra knyck i mittfilen. Ungefär exakt precis bredvid oss svänger han tillbaka till min fil. Han missar min framskärm med säkert en decimeter eller kanske två. Till saken hör att alla andra filer var i princip helt tomma... Jag fundilurar en stund och kommer fram till en arbetshypotes: han ville nog sätta mig på plats och visa att "håll dig i innerfilen om du inte har extremt bråttom"! Det kan vara så han tänkt eller på nåt helt annat sätt. Hade varit kul att få reda på, eftersom det, om min hypotes stämmer, var ett sällsynt larvigt beteende.

När vi väl kommit hem tog vi med katterna ut på skogspromenad.

De hade för övrigt glömt bort att vara sura längre. Däremot kan man misstänka att viss olovlig verksamhet ägt rum under vår frånvaro."Gått på köksbordet? Vi?? Nej, inte alls! Vi har bara tittat ut lite genom fönstret, eftersom vi inte fick gå ut förut!"

Och då, under promenaden, slog det mig! Han i Mercan ville inte alls statuera exempel, han var helt enkelt kattägare och hade gått i lära hos dem! För när vi är ute och går tillsammans med katterna beter de sig nämligen exakt som Merca-mannen: de tar fart långt bakifrån, illrusar ifatt och springer förbi extremt nära fötterna för att raskt byta in i min fil två centimeter framför tåspetsarna. För inte skulle väl våra små kissar vara konstiga och ovanliga och inte bete sig som andra katter?