Lucköppning

Så här när det lackar mot jul börjar det bli dags att redogöra för familjens lucköppning.

För några veckor sedan installerade jag en kattlucka i altan-dörren. För att vara ett av mina projekt hamnade allt förvånansvärt rakt redan på första, nåja, andra försöket. Den här luckan är kattluckornas Rolls Royce och öppnar sig bara för just våra två katter; den reagerar helt sonika på just deras chip-märkning. Kanoners tycker vi, för nåt kattpensionat önskar vi oss inte och det är ju också bra om våra små änglakatter skulle råka bli hemjagade av en elak katt-fan; bara att slinka igenom luckan så får marodörkatten stå där med lång nos. Extremt bra funktioner på pappret!

Inskolningen på luckan gick mer eller mindre friktionsfritt! Humle puttade jag ut en gång och in en gång, sen avvek hon med tonårsminen "Jajaja, jag har fattat! Tror du jag är dum i huvet lr, gubbe???". Dumle hade inte heller några problem, däremot skulle man kunna säga att han drog lite nytta av situationen... Godis utdelades vid lyckad passage, något som matvraket Dumle snabbt fattade!



Han visade till och med matematiska talanger. Sista passagen fick han två godisar. Han åt upp den ena, men lämnade något överraskande den andra orörd på golvet. Ut genom luckan, snabb helomvändning på altanen och sen in igenom luckan, varvid han belönade sig själv med kvarlämnad godis. Om han är en klok eller glömsk katt är svårt att säga, men kul var det.

Att både Humle och Dumle kommit bort varsinn gång lämnar vi därhän, det kan inte lastas på kattluckans samvete.

Luckans funktion hittills: bra!

Förra fredagen, när Len var hemma på dagen, sattes dock luckan på prov!! Dumle har på ett eller annat sätt råkat stöta sig med grannområdets 8-kilos bjässe till rödlätt katt. Han gör så som varje väluppfostrad kisse har lärt sig: blir det bråk så spring och hämta en vuxen. Detta gör han föredömligt, men dessvärre har luck-Rollsen en aningen lång reaktionstid, vilket får till följd att Dumle plöjer rakt in i luckan, som inte riktigt har hunnit uppfatta att det är krisläge och öppning vore önskvärt. Dumle blir nog aningen groggy och elak katt hugger in på honom. Mamma Len rusar till undsättning och sjasar bort fulingen och räddar in Dumle i säkerhet. Kvar på altanen ligger en liten bajs; så rädd blev han stackaren!

Luckans funktion hittills: ok, men inte perfekt.

Efter denna incident tillbringar Dumle en hel del tid strax innanför luckan, vilket får till följd att låset knäpper en hel massa. I manualen till luckan står att batterierna håller cirka ett halvår vid normal användning. För tillfället, i verkligheten, håller batterierna cirka tre dagar.

Luckans funktion hittills: med tvekan ok, men en del övrigt att önska.

Vi har ju sett fram emot, med skräcklandad förväntan, att Humle ska börja nedlägga byten utomhus och komma hem med. Hon har hittills fångat exakt ingenting och går med extrem tvekan ut, och då i högst två minuter. Kan vara så att hon också träffat tyrann-katten... Dumle däremot, som vi ju uppfattat som en rätt trög och laid-back katt, kom förr-förra veckan hem med sitt första byte.

Bildbevis:


Ja, ni ser alldeles rätt. Han har fångat ett syrenblad!! Och stolt är han också!!! Funkade alltså bra att ta in byte genom luckan.

Luckans funktion hittills: Ok, och på uppåtgående.

Förra helgen prövades luckans genomsläpplighet återigen. Dumle kom då in genom luckan med vad som vid ett första påseende såg ut som en mustasch. Vid närmare inspektion visade det sig vara en mus!! Dumle-trög skulle alltså ha fångat en mus?? Efter att delar av familjen skrikit och andra delar förpassat bytet till mer lämplig plats än vardagsrumsmattan, enades jag och Len om att han antagligen snott bytet från områdets lill-kisse Alice. Han skulle aldrig kunna fånga en mus själv. Dumle själv var mest grinig över att hans fina present till mamma och pappa togs emot på ett så märkligt vis...

Luckans funktion hittills: Bra, men kan man sätta musfilter på den?

Idag, runt melodikrysstid, har Dumle varit ute en ganska kort sväng. Nej, Humle har inte gått ut, hon gör det oftast bara i Lens eller mitt sällskap... Efter skrämskotten där de kom bort, så blir vi vanligtvis glada när det klickar i luckan och en katt kommer hem igen. Den här gången klickar det och in kommer Dumle med lösmustasch igen! Man skulle kunna säga att även den här gången uteblir de stående ovationerna från mig och Len. Däremot blir det ett j-a liv, ty det visar sig att mustaschen frotfarande är vid liv! Dumle lägger den stolt på mattan igen och väntar på beröm elelr nåt, inte vet jag. Jag tänker, liksom förra gången, vänta med berömmet tills musen är paketerad i plastpåse och förpassad till kattsäkert område. Våra söta små katter äter nämligen inget sånt äckligt som möss!! Under plastpåsehämtandet ökar ljudvolymen i vardagsrummet avsevärt, när Len konstaterar att mustaschen lever och tänker rymma och inte bli uppäten! Dumle har dock full koll och klipper musen igen. Jag tycker att han kanske kan tänka sig att släppa musen och ge den till pappa. Det tänker inte Dumle! Till slut jagar jag i alla fall ut honom med mustaschmusen i munnen.

Makabert, eller hur? Men tydligen går det till så här ute i den riktiga världen... Till och med Humle gick ut på alldeles egen hand i rena nyfikenheten.
Strax efter denna filmen kommer Dumle in igen med numera avlivad och något mer substanslös mus, vilken jag konfiskerar medans Dumle är utkastad. När han kommer in igen är musen borta och han är SUR!!! Vill ha musen! Vill gå ut och fånga ny igen!!!

Kattluckans funktion hittills: Jaja, den funkar, men uppfinn ett musfilter, och gör det NU! Efter senaste incidenten går Dumle opussad och oklappad (av delar av familjen) fram genom livet, men det går nog över är min prognos...

I övrigt bör kanske tilläggas att jag själv under de senaste veckorna också fångat två möss, så ställningen är för tillfället 2-2.