Killer instinct

Våra katter har personligheter! Olika dessutom! Ingen större surprise kanske, men så är det.

Dumle, hankatten, är mer eller mindre nära släkting med ett ufo och tar dagen som den kommer och blir lika lycklig varje gång han får mat, blir klappad, blir upplyft eller ser en fluga. En Ernst helt enkelt.
Humle däremot är en katt med principer! Visserligen är det lite mysigt att bli pussad och kramad och så, men om inte annat av ren princip så vill hon hoppa ner igen ganska snart. Hon kommer inte heller gärna på kommando och inte heller när man ropar att det är mat. Dumle däremot, ja ni fattar…
När det gäller leksaker är det Humle som dominerar totalt! Hon leker med det hon vill och Dumle får så att säga ta resterna. Ända tills nyss när vi köpte två nya, rasslande, luddiga, fjäderprydda bollar. Dumle bevakar dem med hökblick! Kommer Humle för nära morrar han så att hela huset skakar. (Morras gör det annars bara när en kalkonskiva skall försvaras.)

Annars är det Humle som har patent på jaktinstinkt. Värsta fågelhunden skulle man kunna säga. Hon skulle kunna apportera den där j-a röda rasselmusen tills Michael Jackson blir vit; ojdå, bad example. Tills det är regnfritt i Göteborg en vecka, då!

Du som hållit dig välinformerad om bloggande paret Loof, glöm inte att kolla Lens blogg också dreamsofclematis.blogspot.com, torde ha uppfattat att vi ganska snart flyttar ut från stan och till Billdal. Framåt höstkanten kommer Humle och Dumle att få bli utekatter. Det är inte en bil i sikte där ute, så det ska nog gå bra. Visserligen misstänker vi att Dumle kommer gå vilse mest hela tiden, men eftersom han är både korkad och hungrig så kommer han ju när man ropar att det är mat. Nåt naturligt byte lär inte han ta. Humle däremot lär bara komma hem när hon känner för det. En liten farhåga vi hyser är att det kan bli lite oftare än vi önskar… Naturen runtomkring kryllar förmodligen av små näpna och fredliga djur, som hon bara väntar på att få slå klorna i och jamande stoltsera hemåt för att leverera dessa till sin kära mamma och pappa. Redan nu vaknar vi mer eller mindre varje morgon med en eller annan leksaksmus, papperspåse eller boll i sängen! Undrar hur mycket gegg det finns i en liten oskyldig, sönderbiten skogsmus? För att inte tala om den dagen hon kommer hem med en nyfångad orm. Då är det bara att packa och flytta. Till Irland eller var det Nya Zeeland som inte har några ormar. Nåja, den dagen den sorgen, men spännande kommer det att bli!

Nu till resultatet av förra inläggets tävling. Ett rätt svar har inkommit från Yvonne; jag gillar humle(-drycker) och Len Dumle(-kola). Tyvärr var hon dopad; hon hade bedrivit otillåtlig underrättelseverksamhet tidigare. Någon (Clas?) föreslog att det blev Dumle för att Len var söt som dylik kola. Ett föredömligt fjäskigt förslag, som ju är alldeles sant, men inte riktigt som vi tänkt. Catys förslag att vi kollat på Humle och Dumle som barn var ju iofs ett förslag, men totalt fel. Vi tittade båda på politiskt korrekt strump-tv med allas vår Staffan W!!!

Nu har jag försökt få Humle att apportera i en kvart, så jag skulle kunna fånga det på film, men nu passar det såklart inte!! Får bli en film på annan bytesjakt istället. Ni får liksom tänka er in i hur Humle smyger i mörkret, fångar råtta och bär in den till min och Lens säng…

Stoppa pressarna: Efter nya överläggningar kan nu konstateras att hut går hem och att det lönar sig att gnälla! Clas får väl utnämnas till segrare då, eftersom jag tydligen hade missat att publicera hans förslag. Som plåster på såren får du, Clas, nästa gång vi träffas välja mellan humledryck och dumlekola som pris! Grattisgrattis!!